Det hela började med att jag var svältfödd på att få spela musik; pappaledighet, pausen från Florence Valentin där jag spelar orgel, hade gort sitt. Jag ville förmedla en känsla av skog och betong. Jag hade länge gått o haft en diffus känsla för låtar i huvudet, satt mycket vid min orgel hemma o spelade o spelade o spelade tills jag förstod att jag måste få ner det här på band.
Jag frågade ett par av mina kamrater i Florence om dom var sugna på att spela in en kväll. Min vision var att få fram punkmanglet från Agges trummor och Calzones gitarr. Jag ville även ha Martin Fogelströms (The Works, Anna Järvinen) esoteriska gitarrer med mig. Eftersom vi skulle spela in i dj-kollektivet Paaniqs studio var det självklart att även Patrizio skulle vara med på bas o Nico ”kniven” Oja på oljud o loopar.
Jag hade tydliga fragment av låtar i huvudet, men bestämde mig tidigt för att undanhålla dessa för mina kamrater, för att se vad som hände . Jag gav små instruktioner; ibland nån basgång, ibland en gitarrmelodi, men oftast så spelade jag bara på orgeln o lät mina kamrater följa med bäst dom ville. När vi var färdiga o lyssnade igenom låtarna lät dom exakt så som dom låtit i mitt huvud innan vi spelade in, och helt plötsligt gick projektet från självterapi till sauerkrautdoftande masspsykos. Vilket gör det omöjligt för mig att inte dela med mig av denna inspelning.
Hälsningar,
Danne Sumpen Kurba
VIlken härlig energi och fina låtar! Man känner sig som pånyttfödd och önskar att man var lite yngre (blev detta en motsägelse?) så att man kunde ställa sig i baren och njuta utan öronproppar. Om man ska vara lite fyndig så kan man säga att man hittat ett fynd i en container som innehåller allt.
Tack för ditt initiativ, Daniel!